Varför i helvete ringde jag dig??
Det finns en person i mina tankar och honom kan jag inte få…så vad gör jag då?
Ringer den som fått mig att må absolut sämst i hela världen, känns det bättre? NEJ!
Jag har inte haft dig i skallen på lääänge, år tillochmed men nu är du där.
Jag vet inte varför men jag verkar gilla när det gör ont, jag verkar gilla att du gör mig trasig.
Jag saknar dig!
2011 var förändringarnas år.
Jag bytte jobb, boende (två gånger) och försökte byta inställning.
Jag kan ärligt säga att 2011 var året när jag mått absolut bäst under mina 24 som jag levt.
Jag har haft fantastiska vänner, bistra fiender.
Tyvärr har årets sista månad varit mer smärtsam än hela året.
Jag önskar att mitt nyårslöfte kunde vara att gå vidare och lämna dig i fred men jag vet att jag inte kan hålla det, hur sjukt är inte det?
Jag vill ringa och önska dig att gott i världen för det är du så jävla värd men du har klippt banden och jag måste sluta göra små knutar för att få ihop det igen.
Jag saknar dig!
Well!
Nu ska jag snart sluta ligga i sängen och inte göra ett skit.
Snart dags att dra på sig aftonklänningen och dom skyhöga klackarna… Eller i mitt fall jeans och sneakers.
Hoppas att ni alla får ett fantastiskt avslut och att imorgon börjar ett nytt, bra och helt jävla fantastiskt kapitel i era liv.. I mitt också!
2011, over and out!
Jag visste att det skulle hända, jag visste att du förr eller senare skulle komma till läget ”det är inte du, det är jag”
Var ärlig istället!
Kunde du inte bara stuckit när du väl hade chansen? Kunde du inte bara låtit mig vara?
Kunde du inte bara lämnat mig ifred ifrån början?
Du är som dom andra, dom som aldrig någonsin skulle skada mig men gör det värst utav alla!
Det gör ont, så jävla ont och jag måste snart gå till jobbet.
Fan!!!!
Jag tänker på dig, jag har inte fått ett livstecken på två dagar och det får mig att tänka på dig.
Det betyder inte bara att du är upptagen? Eller?
Har du tröttnat?
Jag håller dina regler men det är svårt.
Detta är inte bra för mig.
Nu grogg!
Du ger mig hopp om allt, framtid, dåtid och nu.
Jag vill känna dig, jag vill bara vara nära.
Jag kräver ingenting, jag vill bara känna din hud. Det är stört jag vet.
Jag önskar att du kunde känna som jag men nej, det är jag som ligger ensam och lyssnar på musik som kan få mig att fortsätta hoppas.
Jag saknar din hud emot mig!
Hur ska jag kunna släppa allt, behöver jag släppa?
Kan jag vänta?
Ska jag bara springa vidare?
Du får mig att le, att må bra och inte fan ska man lämna något som får en att må bra? Eller kommer jag kanske i slutändan inte må bra?
Sömnlösheten gör inte saken bättre, sömnlösheten gör mig galen!
Du gör mig galen.
Nu försöka sova, jag MÅSTE sova!
igår, idag hela tiden har allt känts så jävla rätt, så jävla enkelt.
men nu, nej… ännu en gång är det jag som gråter för att jag engagerat mig med för mycket känslor, aldrig mer.. jag vet att jag sagt det förr men jag vill aldrig mer.
detta kommer att bli svårare än jag trodde så det finns bara en sak att göra.
hejdå mjukisfrida, hej och välkommen tillbaka kalla, hårda och arga frida.
YAY and fuck off!
det var kul så länge det varade, jag tror aldrig att jag har tänkt på mig själv eller hur jag kan komma att må i ett sånthär läge förut och jag är stolt över att jag drar mig ur innan det börjar göra ont på riktigt.
jag vill inte leva destruktivt längre, jag vill inte må dåligt över att jag blivit för involverad i något eller någon.
denna gången ska jag inte ens få chansen för jag drog mig ur, den vanliga jag skulle troligen försöka och försöka och i slutändan gå därifrån krossad på alla sätt ett människa kan krossas utan att dö men inte denna gången.
man kanske lär av sina misstag trots allt, jag kanske lär av mina.
nu får jag hålla tummarna för att jag fixar det här och det ska jag.
det är inte jag som missar något, det är du.
för vadå?
för något som får dig att att vilja blunda, skrika, hoppa, sjunka genom jorden.
jag hoppas att det är värt det.
Detdär med sömn verkar ju lönlöst.
Tankarna är inte där jag vill ha dom.
Gör samma sak nu som för 1-2år sedan när jag inte kunde sova, kollar på vakna med the voice.
Funkar om jag slipper lyssna på musiken.
Hoppas att detta bara är tillfälligt och jag hoppas att jag kan sluta nysa någon jävla gång!
Dö förkylning, dö!
Nu försöka mig på att sova igen, det är ljust ute.
Jisses!
jag förstår verkligen att folk tröttnar.. vem fan orkar med en människa som svänger på en femöring? vem fan skulle stå ut med någon som är pepp på en sak ena dagen och hatar det som pesten nästa.
jag förstår verkligen om du vill dra, jag vill dra…
jag vill inte vara för på, jag gör allt för att inte vara det men jag vill ändå veta om det är värt det eller om det kommer att göra ont i slutändan. jag vet redan svaret men vill liksom inte riktigt ta det till mig då det på något sätt känns skönt att leva i fantasin om att någon faktiskt tycker att jag är värd något.
gud vad jag bara fuckar up allt lite extra genom att ens skriva detta.
läser du ens? bryr du dig?
troligen inte.
