Ensam och sömnlös

Tänk hur fort man kan vänja sig vid att ha någon vid sin sida på natten.
Nu ligger jag återigen i min säng, ensam. Självklart saknar jag närheten från en annan människa.

En stilnoct är nere så jag ska försöka somna, vill bara sova nära dig.
Crap!
När fan blev jag såhär jävla blödig? Vilken jävla brud jag är!

Det här inlägget postades i Livet genom mina ögon. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>