Klockan har passerat halv fyra och jag får ingen ordning på mina tankar.
Du bad mig att ringa, jag gjorde det men du svarade inte… Ringde inte ens tillbaka.
Kanske sov du, kanske ville du inte prata med mig.
Jag vill tro på det första, jag tror inte att du skulle undvika mig på ett så fjantigt sätt.. Jag tror verkligen att du skulle öppna käften och säga ifrån.
Eftersom allt detta snurrar i min skalle ska jag nu stoppa i mig en stilnoct och hoppas på att kunna somna.
Crapface!
Jag kan inte skingra tankarna, jag kan inte få ro.
Jag vill bara ha dig nära.
Crap!
När blev jag en sån jävla brud? När började jag tänka på någon annan än mig själv?
Sen när blev jag en utav dom som bryr mig om en kille?
Du gör något med mig och jag kan inte sätta ord på det, du får mig att känns mig som femton igen.
Jag hoppas på att sömnen hjälper mig nu, jag vill inte bli som dom andra.
Sårbar.
Godnatt!
Tänk hur fort man kan vänja sig vid att ha någon vid sin sida på natten.
Nu ligger jag återigen i min säng, ensam. Självklart saknar jag närheten från en annan människa.
En stilnoct är nere så jag ska försöka somna, vill bara sova nära dig.
Crap!
När fan blev jag såhär jävla blödig? Vilken jävla brud jag är!
Kyligt, det är kyligt som fan.
Det är inte bara för att du ryckt åt dig allt täcke, inte heller bara för att din hud är kall.
Du sover, jag kan inte somna.
Jag är törstig men törs inte gå upp med risk att väcka dig.
Jag vill vara nära men det verkar inte du.
Jag fryser inatt, du är kall när du sover.
Jag önskar att jag kunde styra allt, få dig att släppa in mig.
Ge mig en chans, ge mig en ärlig chans att ge dig vad du förtjänar.
Jag säger inte att du förtjänar mig men du förtjänar något bra.
Någon bra!
Någon som uppskattar dig för att du är du och som faktiskt uppskattar det på riktigt.
Jag vet inte, men du får mig att inte kunna sova.
Crap!
Varför tar någon annan än jag upp min tid!? Varför låter jag någon annan ta upp min tid?
Detta är konstigt, det känns konstigt.
Jag kör på medan jag kan, förr eller senare kommer jag ändå att ligga i fosterställning och önska om att någon tar bort smärtan.
Well, fuck it for now!
Det snurrar i min skalle!
Att någons andetag kan få mig så lugn är löjligt.
Att din närhet kan få mig att somna som ett barn.
Jag kan inte riktigt ta på det jag känner, jag kan inte sätta ord på det.
Nu är rökpausen slut, dags att jobba vidare.
Varför i helvete ringde jag dig??
Det finns en person i mina tankar och honom kan jag inte få…så vad gör jag då?
Ringer den som fått mig att må absolut sämst i hela världen, känns det bättre? NEJ!
Jag har inte haft dig i skallen på lääänge, år tillochmed men nu är du där.
Jag vet inte varför men jag verkar gilla när det gör ont, jag verkar gilla att du gör mig trasig.
Jag saknar dig!
2011 var förändringarnas år.
Jag bytte jobb, boende (två gånger) och försökte byta inställning.
Jag kan ärligt säga att 2011 var året när jag mått absolut bäst under mina 24 som jag levt.
Jag har haft fantastiska vänner, bistra fiender.
Tyvärr har årets sista månad varit mer smärtsam än hela året.
Jag önskar att mitt nyårslöfte kunde vara att gå vidare och lämna dig i fred men jag vet att jag inte kan hålla det, hur sjukt är inte det?
Jag vill ringa och önska dig att gott i världen för det är du så jävla värd men du har klippt banden och jag måste sluta göra små knutar för att få ihop det igen.
Jag saknar dig!
Well!
Nu ska jag snart sluta ligga i sängen och inte göra ett skit.
Snart dags att dra på sig aftonklänningen och dom skyhöga klackarna… Eller i mitt fall jeans och sneakers.
Hoppas att ni alla får ett fantastiskt avslut och att imorgon börjar ett nytt, bra och helt jävla fantastiskt kapitel i era liv.. I mitt också!
2011, over and out!
